Jag och min fru arbetar helt på distans. Vi skulle aldrig gå tillbaka till något annat även om jag inte hade varit främmande för idén att vara på ett kontor några dagar i månaden (förutsatt att kontoret uppfyller alla mina krav). Jag förstår att det inte fungerar i vissa roller men för oss är det optimalt. Mer fritid, mer tid till träning, familj, vänner, you name it.
Skillnaden på vår mentala hälsa (och fysiska hälsa pga träning) efter distansarbete och innan är som natt och dag. Jag förstår att par skiljer sig och mår dåligt när de tvingas tidigt till ett värdelöst kontor samtidigt som de förväntas bolla barn, egenintressen, sova tillräckligt osv. För övrigt hade jag aldrig tagit ett enda konsultuppdrag där jag skulle tvingas in på ett kontor, med undantag från första veckan av uppdraget.
Vi lever bara en gång men av någon märklig anledning ska vi leva som fångar i ett samhälle, slava för en dålig lön och lägga en massa tid på att ta oss till och från en fysisk plats bara för att göra någon annan nöjd. Om personen levererar är det sak samma om arbetet utförs på distans eller inte. Om arbetstagare får prioritera sitt eget välmående är jag övertygad om att det leder till högre produktion och en arbetstagare som stannar längre på arbetsplatsen, win win!
Är du en person som behöver snacka skit med kollegor och kan inte arbeta hemma? Arbeta på kontoret!
För övrigt väldigt märkligt att vissa personer tror att prisökningen i samhället beror på personer som "myglar" när de arbetar på distans.
