Plats för lite gubbgnäll

Jag har också haft hundar i lägenhet men tyckte synd om dem eftersom det var stora hundar och de verkade drabbas av leda i lägenheten men när vi var på landet där de hade 4 tunnland mark att röra sig på så levde de upp, då visste de att det blev gott om utrymme att springa runt och röra på sig. Där vaktade de sitt revir, gick runt ägorna varje dag. De visste dessutom när det var dags att åka till landet och levde upp redan när det var några dagar kvar till avfärd. Så när den sista hunden, en karelsk björnhund, dog (c:a 30 år sen) så bestämde jag att inte ha hund i lägenhet. Små hundar funkar väl bra men en liten chihuahua en grannfamilj hade skällde oupphörligt så alla grannar klagade, dessutom var den ilsk av sig (kanhända för att den inte gillade att vara instängd i en liten lägenhet).

Finns stora risker för hyresvärden, som urinfläckar på golv, eller svårare att senare hyra ut till allergiker utan djupsanering/renovering, men också hur det kan störa grannar med oupplockat bajs på gräs/sandlådor eller skall och andra oljud medan ägaren är borta

Såklart kan jag förstå att en djurägare inte vill lämna bort sitt djur pga en bostad, men det finns många anledningar att inte vilja hyra ut till människor med djur

Troligast bara dåligt uppfostrad vilket många småhundar är , dom är så gulliga juh...

Skulle aldrig hyra ut till folk med husdjur. Sliter mycket mer på bostaden.

Nej, smart att neka på grund av det.
Jag hade aldrig hyrt ut till någon med djur.
Jag har katter och hundar själv, framför allt hundarna skapar mycket extra slitage.

Det är nog precis det som är problemet med grannarnas hund. Tidigare tokskällde den på mig så fort jag träffade dem ute på svalen och de gjorde inget för att tysta den förrän jag själv skällde tillbaka på hundj-veln en gång. Jag tänkte att två vuxna människor borde förstå att det inte är så roligt att lyssna på ett skällande som är så högt att det kan ge hörselskador (det ekar något enormt i trappuppgången), men den tanken fanns tydligen inte i deras universum.
Andra grannar (inte jag) verkar dessutom ha klagat på skällandet hos hyresvärden och jag fick sedan fördomsfulla antydningar om att det var jag som hade klagat.
Gissa vad jag tycker om detta grannpar …?

Hundarnas skällande brukar kunna botas med godis. Då tycker hunden Du är en vän. Att dela med sig av maten är att visa vänskap. Undrar om inte detta är grunden för våran fikakultur. Känner folk som kommit från andra länder och det är likadant när jag besöker dom. Det är nog en sed från forntiden. Att jag kommit att fundera på detta är när jag rastat en Goldenretriver och mötte några Collierhundar som skällde och bråkade. Dom fick lite Doggy kulor. Därefter skällde dom inte på mej utan kom glatt springande mot mej och fick några kulor.

Inte i hundens värld. Hundar brukar bråka om mat om de inte är fostrade tillsammans och vana vid att dela. Då är det vi som brutit deras normala beteende. Ett exempel.
En person ville bjudqa min hund på en korv men jag sa att vi var på väg hem och att hunden skulle få mat som är mer lämpad för hundar. Personen i fråga verkade inte förstå utan påpekade att hundar brukar gilla korv och så köpte han en korv åt hunden trots att jag sa till honom att det inte var bra eller lämpligt. Hunden tog naturligtvis emot korven och började äta men personen som givit honom korven tyckte att hunden skulle "räcka vacker tass" som ett tecken på att den uppskattade gåvan. När hunden inte brydde sig om honom tog han ifrån hunden korven och blev naturligtvis huggen i handen. Det blev ett jädra rabalder med polisanmälan. Hunden blev "frikänd" och mannen fick själv stå för vårdkostnaderna.
Det är min upplevelse av hundar och mat. Har de fått något att äta som de gillar då är det deras och de vaktar på och försvarar sin mat.